Tanpopo

Just nu åker jag berg och dalbana emotionellt....
Och det går fort som fan.
Ena stunden kan jag sitta i en kurva av skratt och i andra stunden är det en lång uppförsbacke av ilska för att sedan hamna i en nedförsbacke som går så fort att tårarna bara rinner innan jag hinner fatta hur det gått till.

Jag har svårt att hålla in mina tankar om nätterna.
Det handlar om att flytta.
Det handlar om minnen.
Om att säga hejdå, och att leva sitt eget liv.
Om att inte vilja vara en börda.
Det är glädje över alla fina stunder jag haft med alla underbara människor och alla fina kommentarer och komplimanger som helt plötsligt kan överfalla en utan minsta förvarning.
Det handlar om hur jävla svettig man blir i ett rum där väggarna andas vatten, och hur irriterande det kan vara när privatlivet står på sned.

Igår hade vi 38 grader i skuggan.
42 i solen.
Jag släpade mig in i duschen. Det hjälpte inte.
Jag gick ut... och in igen. Helvete vad varmt det var.
Så målade jag en tavla på en katt.
Och läste ut två böcker.
Och skrev en halvtaskig dikt.

Den har inget namn ännu, men här är den:

Heading to a life so distant and unknown
Will you be there or will I be alone?
If someone saw my heart right now, they would get an ambulance
It's beating way to fast, 'cause I don't know this dance
And I don't wanna put my problems on the shelf
'cause I know that it equals digging a hole under myself.

It equals making an early grave
shutting up and putting things in that secret cave
Hiding myself under that hood
Instead of changing things I could

I don't mean changing things in me
'cause I am more than I ever thought I'd be.

And I don't mean changing things in you.
It's not up to me to do.

What I mean is accepting the fact that I'm afraid
that I don't deserve a home of my own and getting paid
I'm afraid that my journey to that future isn't yet over by far
I'm afraid that I have to live my life all over again scar by scar.
I'm afraid that I'll get lost in my past
Instead of trying to enjoy each moment as the last

I'm not afraid of being alone
'cause I do very well on my own.
And I'm not afraid of being apart
'cause you will allways be in my heart

I am afraid there is place where I belong
And I'm afraid of when RIGHT! goes wrong...

That's my inner battle every night
That's what my mind has to fight
Everytime I go to bed
I wish I was sleeping instead

I wish that every word I wrote
Could take away the screams in my throat
And I wish all the words I say
Could tell you how I feel today

I'm hiding to much inside
'cause I wanna spare you from this nightmare rollercoaster ride

I am aware that I have a choice
Either I scream now, 'til I lose my voice
Or I try to ease the preassure on my chest with a song
before the feeling grows to strong
'cause I know that when I sing
The future seems to be a so much brighter thing
And the past is left behind somehow
'cause singing brings me to the moment called here and now

Jag låter den texten säga vad jag har på hjärtat för idag. Saknar er. Undrar när vi ses igen.

Fan heller att jag ska avsluta med något bittert...
Så här ligger det till:
Jag är cirka skitglad också, för ett kontrakt på lägenhet i Göteborg närmar sig med stormsteg.
Ser ut att bli Aprilgatan 46 i Kortedala från och med senast första oktober, men möjligtvis ännu tidigare...

Så, livet är på väg mot mig.
Ett riktigt liv!
Jubla!!!!