Tanpopo

There is no language strong enough to show...

Igår pratade jag med min far.
Han har varit nykter sedan den 20:e september. Något som gjort mig väldigt glad, men jag har hela tiden undrat om han förstod... undrat om han var nykter för att han ville det, eller för att han var tvungen.

Igår fick jag veta att han inte velat gå dit alls.
Att han tagit antabus för att han var tvungen fram till nyår, men nu har han valt att fortsätta.
Att han inte var tvungen att åka på möten nu, men gör det ändå för att han vill det
Att det bästa som någonsin hänt honom var när hans chef frågade honom hur det stod till med drickandet.
Att han ångrar allt han gjort mot mig, och beklagar att han inte kan göra det ogjort.
Stilla undrade jag om jag kunde börja hoppas... Undrade om han förstod...
Och han fortsatte med att säga att ju mer han fick veta om sin sjukdom alkoholism, och ju mer han träffade alla människor, desto mer motiverad blev han.
Här någonstans yttrade han ett "Jag förstår dig nu Jenny, på ett sätt jag aldrig tidigare gjort"
Sen berättade han att han tänkte fortsätta med möten och antabus.
Att han var stolt över mig.
Att han önskade att han kunde fått veta tidigare att han inte tål alkohol.
Min pappa sade igår att han denna vecka insett att han aldrig kan dricka alkohol igen, och fortsatte med ett:

"Och det gör mig ingenting för jag vill aldrig dricka igen. Och då måste jag lära mig dansa, för det har jag aldrig gjort. Inte nykter. Och jag älskar de här människorna Jenny. Jag älskar den här gruppen, och jag vill gå kvar här!"

Inget har någonsin värmt mitt hjärta så mycket.

Sedan avslutade han med att för tredje gången inom en veckas tid säga "Jag kan inte göra allt ogjort, men jag kan vara nykter. Jag älskar dig Jenny. "
Jag älskar dig också pappa!
Av hela mitt hjärta!
Och igår var du anledningen till att det för andra gången i mitt liv föll tårar av lycka utför min kind.

Ingen kan vara stoltare än jag idag. För igår fick jag en pappa.

Igår visade du mig att du förstår. Och jag har inte på några villkor möjlighet att visa dig hur stolt jag är över att vara din dotter just nu. För aldrig har du funnits där som du finns nu.
För nu lever du pappa. Och jag önskar att jag fanns bredvid dig på gotland och höll dig i handen just nu, men jag får nöja mig med att säga att tanken finns.

Och tanken räknas.
Dessutom är jag hos dig nästa vecka! Jag bara hoppas jag kan visa dig hur mycket jag känner då. Att jag kan säga det. Att jag vågar gråta av lycka igen, som jag gör just nu.
För jag älskar dig pappa och mitt hjärta brinner av en stolthet som är så stor att jag aldrig kommer kunna förklara den.

Över dig pappa.
All kärlek går till dig i detta inlägg.

Du gjorde något för mig igår som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Och jag tänker njuta av varje minut.
Du gav mig en pappa igår. Det spelar ingen roll vad som varit. Det är vad som sker nu jag bryr mig om.

Ingen present i världen kommer kunna slå det 40 minuter långa telefonsamtal vi hade.
Tack, tårar och kärlek.

Jag älskar dig.