Om att vara hur bra som helst, och drömma mardrömmar
Fredagen var lite strulig, men lördagen var hela learteamet bättre än bästast.
På kvällen var jag inhyrd av UNF-kursen att hålla min lifestory....
Den skulle jag sedan hålla igen direkt efter, fast för junisledare.
Så, klockan sju på kvällen började jag berätta hur mitt liv varit. Halv åtta hade jag dragit allt som passade sig att tala om...
Då sitter alla deltagare och ledare från UNF-kursen och gråter...
Så vi tar en liten paus...
Jag samlar ihop mig för kamratstödsdelen, och efter en kvart är alla i rummet igen.
Jag kör igång, och håller ett av de bästa kamratstödspass jag någonsin gjort.
Jag låter alla få veta att det inte är meningen att man ska vandra själv genom livet.
Jag låter alla få veta att det inte är meningen att de ska rädda sina vänner.
Jag låter alla få veta var det finns hjälp.
Jag låter alla få veta att de har rätt att må bra, och att ingen har rätt att säga att det de tyckt varit jobbigt inte varit jobbigt.
Jag låter alla få veta att man får prata om man har problem
Jag låter alla som vill fråga.
Sist kör jag positiva lappen, så innan jag lämnar mitt kamratstödspass ler samtliga deltagare.
Sedan är jag näst intill död, men jag håller ett likadant pass till.
Jag är färdig med mina pass klockan halv tolv på natten till söndagen
Efter det kommer en efter en fram till mig...
Fem personer tackade för att jag ändrat på deras liv, för att de slapp vara ensamna mer.
Det kommer fram folk och berättar hur otroligt stark jag är
Hur förvånade de blivit, för jag såg ju inte ut som att jag varit med om något alls.
Människor tackade mig för att de äntligen vågat ringa någon de tycker om och berätta hur mycket de betytt för dem.
UNF-konsulenten ger mig så sjukt mycket beröm att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag bara nickar och tar emot...
Junis-konsulenten gjorde samma sak.
De gillade min lifestory.
Söndagen hade vi en utvärdering.
UNF också.
De hade gjort en cirkel med tårtbitar. Varje tårtbit var en del av kursen.
Ju längre in mot mitten man satte sitt kryss, desto bättre var den delen...
När jag såg deras utvärdering kunde jag bara urskilja två kryss på mitt pass... Alla satt så nära mitten. I mitten.
Så efter avslutningen igår gick jag och ringde min mamma...
Jag har skickat hem mina brev nu. Mina dikter.
Inatt drömde jag mardrömmar.
Jag drömde att jag var på en lång rak väg.
Det var natt...
Omkring mig hörde jag vargtjut... men det var på gotland, så jag tyckte det var konstigt.
Så kommer en varg från ena hållet på vägen.
Från andra hållet kommer en bil...
först hade den tända lyktor, men sedan släckte den ljuset.
Henrik var med mig... och jag var rädd.
Jag behövde hans hjälp. Försökte ta mig upp i hans famn, men han hjälpte mig inte.
Så fanns där en vägg av skog, som min mobiltelefonladdare satt i.
Då ringde Philip. Mobilen satt fast i laddaren.
Det dök upp en bil till... lååååångt långt borta, efter bilen utan lyktor...
Och vargen från andra hållet började springa mot mig...
Jag hinner inte säga hej till Philip eller ens börja springa, för i den stunden vaknade jag.
Jag undrar vad detta innebär....?
Nu ska jag äta mat.
Puss och kram på er mina vänner
skriven
Jenny, du är bra. :)