In town.
Utan vänner vore jag en nobody nu...
Jag är i stan, och här stannar jag.
Att inte kunna styra över sina känslor ger en känsla av maktlöshet större än något annat. Om jag kunde skulle jag älskar dig som jag gjort. Men jag kan inte. Jag tycker fruktansvärt mycket om dig. Men det känns inte rätt längre.
Jag orkar inte gå och vänta på att känslorna till dig ska komma tillbaka. Om de aldrig gör det kommer jag gå hela mitt liv och vara olycklig för att jag gör dig illa.
Du förtjänar den bästa. Jag har sett dina goda sidor, hela du är en god sida, och den tänker jag inte släppa. Men jag vill inte låsa varken mig själv eller dig i ett förhållande där jag inte har några känslor kvar.
Jag har gått ifrån en gång förut. Det gör så fruktansvärt ont. Att se vad jag orsakar dig för smärta tynger mig mer än något annat. Jag vet hur mycket du älskar mig. Din kärlek lyser i hela din kropp. Hela ditt ansikte skriker av vånda när jag berättar hur jag mår. Hela din kropp skälver och skriker maktlöshet och sorg inför framtiden.
Jag vill vara en del i din framtid. Men inte i nöd och lust. En vän för livet. Det ger mig lite tröst att veta att du redan misstänker hur det kommer bli, men liksom jag inte vill.
Jag önskar vi inte ville av samma anledning. Jag älskar dig. Fast inte som du vill. Och inte som jag vill heller.
En kväll i hemse, för längesen: Jag vet inte vad som bäst beskriver hur jag känner för dig, men jag tror "jag älskar dig" passar bäst.
Ensam i mitt Visby tänker jag: Jag vet inte vad som bäst beskriver hur jag känner för dig. En av de finaste människorna på jorden. Du var mitt allt. Du är ett ljus. Sorg. Jag vet vad jag vill. Men jag vet inte hur jag ska säga det. Inte här. Kanske kommer du läsa det här. Kanske kommer du inte förstå.
Jag måste träffa dig. Prata. Men allt jag ser när jag pratar med dig är bara sorgen i dina ögon. Du vet.
Jag måste gå nu.
Hoppas jag hittar tillbaka. Jag vill det.
Hur det än blir vill jag vara en del av din framtid. För du är ett av de starkaste ljus som lyser vägen för mig. Och att treva i mörker är jag trött på.
Nu måste jag ringa och tala om att du inte ska läsa det här förrän jag är redo. För jag vill att du ska höra allt från mig personligen. Öga mot öga.