Bulor och värk!!!
Tänker jag aldrig göra om om det inte hänger på mitt liv.
Jag vaknade och det första jag minns är en dröm om hur en läkare gjorde sjuka saker med mig...
Sen Åkte jag till lassarettet...
Genomgick blodprovsritualen... En sköterska som stack rätt igenom blodådran så jag fick ett blåmärke, och så rotade hon runt i armvecket för att det inte kom något blod...*SMÄRTA*
Nåja... det blev klart till slut. Två rör, från höger arm, för hon ville inte ta i vänster...
Sen gick jag ut ur rummet där provet togs och in i väntrummet.
Så blev jag jätteyr och letade efter en stol att sätta mig på...
Sen låg jag plötsligt på golvet med fyra sjuksköterskor omkring mig som försökte väcka mig... De personer som suttit i väntrummet när jag kommit ut var borta och jag blev förflyttad in till ett mindre rum där jag fick sätta mig i en stol som de fällde ner i liggande läge... slockande igen och vaknade upp efter ett tag... En kall blöt papperstrasa ströks i ansiktet på mig... Och så frågade de om jag hade ont någonstans... Det hade jag inte... men efter en stund började mitt högra ögonbryn smärta... jag hade landat på det när jag dråsade omkull.
Sen blev det bättre...
Lustigt vad man tänker när man vaknar upp.
Jag tänkte: va?!?!? Och sen: Vad skönt, sluta inte!!! (det var en sköterska som strök mig över ansiktet med handen)
Så skulle jag hämta ut mina sömntabletter, men det gick inte för receptet hade inte kommit in ännu...
Så jag åkte till lokalen igen, med en bil som hatade mig.
Snart fyller jag år...
Moa kanske kommer hit... *Kramar om mjukt*
Mamma frågade mig... (ja, jag träffade henne och syrran idag)
Jag måste sova en natt med mamma och pappa i husvagnen på fastlandet... Hmmm. Bajs.
Nu är jag ensam på lokalen igen...
Det vill jag inte! Inte efter den här dagen!!
Men förhoppningsvis klarar jag mig natten igenom... Och träffar mina vänner igen imorgonkväll!
Jag tänker kämpa tills jag blir blå i ansiktet!!!
Jag hatar det här. Jag kan inte röra min högra arm. Och det bultar i mitt ögonbryn.
Hate it. But I´ll manage... As long as you´re around...
Puss!
skriven
Neeeeej! Min stackars Jenny! *håller om*
Nu kan vi bilda blodfattiga klubben ;-) När jag var liten var jag rädd att de skulle sticka nålen rakt igenom armen, så otäckt!