Men vad är det här?

Allt är så konstigt. En del verkar jätteförvånade över att man blir besviken och ledsen när man än en gång står där med ovisshet om man kommer klara av att betala sina egna räkningar nästa månad, eller om det återigen kommer bli pojken som får göra det.

Dessutom blir jag än mer förvånad när det verkar som om de nu ska lysa tjänsten igen, för att hon som fick den tackade nej?!

Hallå?! Jag finns här och jag är beredd att satsa allt på att göra ett gott jobb. Det har jag sagt hela tiden.

Jag blir så trött när folk visar sig vara någon helt annan än de egentligen är. Först tror man att de verkligen är något att ha, och lita på, men än en gång har jag dragit en nit. de flesta verkar vara veklingar.

Ja, jag blev besviken över att jag inte fick jobbet. Men nu ser det ju inte så mörkt ut i alla fall, om hon nu tackat nej. Jag klankar inte ner på henne som person, och har inte gjort det heller.

Det enda jag tyckt är att det är ganska orättvist när folk som redan har jobb får ännu mer jobb. Och att man alltid faller på grund av för lite erfarenhet. Ännu mer när det visar sig att vi dessutom tydligen hade ganska likvärdig erfarenhet. Känns som om ingen tar mig riktigt på allvar när jag säger att jag vill satsa på UNF. Och hur roligt är det att satsa på något när det känns som om mycket av stödet man trodde man hade visar sig vara falskt på ett eller annat sätt, när hela livet varit en enda sörja av just sån skit. Jag vill inte att fler barn ska råka ut för samma saker som jag. Man blir så besviken när det visar sig att de man alltid trott på aldrig egentligen stått bakom ens rygg, utan ständigt varit frånvarande när man behövt dem som mest. När man stått där, övertygad om att man har samma åsikt och är villig att kämpa för den, och det visar sig att man i slutändan ändå alltid står där själv och ser ut som ett fån.

Ska jag verkligen behöva söka jobbet en gång till, eller kommer det visa sig vara lika lönlöst det?
Kommer jag alltid förbli ett fån?

Ställ er i situationen: Din uppväxt var präglad av alkohol, lögner, mobbning och svek, en ansvarskänsla som någon under femton år inte borde få bära, men du själv blev påtvingad den vid fyra års ålder, kanske ännu tidigare. Det enda du vill är att det som kallas alkohol och tobak ska försvinna för all evighet tillsammans med droger och allt annat orättvist, men ingen lyssnar på dig för du är för liten. Du är för smart för din ålder, men tas aldrig på allvar.

sen växer du, och tror ännu mer på att din inställning är rätt, och försöker påverka folk eller åtminstone få dem att inse hur många problem aldrig skulle blivit problem om man avstod från droger, alkohol och tobaksvaror. Men ingen lyssnar på dig för att du är minoritet. Du vet att du har en sund inställning, men det hjälper inte. Alla kastar skit på dig ändå. de du trott var dina vänner försvinner. Ingen vill vara med en loser.
Men du vet att du har rätt, så du fortsätter att kämpa. Vad händer när du inte orkar längre?
Det är som med rökare som säger att ickerökare ska sluta lägga sig i, att de inte vet hur det är att vara beroende.

Ingen kommer förstå mig, som inte suttit i samma situation. Jag önskar bara att folk ville lyssna till vad jag har att säga. Ta mig på allvar. Jag vill kämpa för nykterheten. Jag har gjort det i hela mitt liv, snart 21 år, men inte fått någon form av gensvar. När det sedan verkar som om allt börjar gå vägen vänder det på sig, och jag får allt i ansiktet än en gång.

Tänk på hur ni uttrycker er. En människa som klarat sig på lite hopp genom hela livet mår skit om någon ger för stora förhoppningar som sedan inte visar sig stämma.

Fy fan vad jag låter gnällig! Så... då slutar jag väl... men tänk över vad jag har att säga... Jag har en 41kg knähund. Nu ska jag gå och köpa ett nytt koppel. Jag älskar mina söta nosar.

Min Henrik... Min Harley

Kommentera gärna.
1 Elinört:

skriven

det var bra skrivet!!
tänkte bara se efter om det gick att skicka såhär till dej.. e ju lite ny på den här fronten..

alla får ju inte alltid som de vill och om de får de så blir det sällan du... tyvärr!
man kan ju undra varför?!
kanske det är för att de går på utsidan och inte det du egentligen kan.. men det vet inte jag något om.
du ser väl inte tillräckligt mogen ut?!
tråkigt men ofta sant!

det kommer väl fler chanser.. det tror jag.. stå på dej!!
kämpa in i det sista!!
ha det gott! syns snart!!
//Nört

2 Dellan:

skriven

Lilla snöten...JAg hoppas på dig, jag hoppas att inte jag har gjort någe fel..eller sagt någe fel...är det så så säg till om jag gör galé... Jag älskar dig, och det gör Stefan och Paula med =) Så vet du om du behöver prata ut så vet du var jag bor!! *ler*

~TIPS~
Om du promt vill ha jobb Nu...så får du nog börja inrikta dig på praktik...eller sommar jobb och inom ett helt annat område... tyvärr...man få vidga vyer lite =) man överlever.

Jaja...JAG vet hur du har mått under barntiden...så du e inte ensam =) om det kan vara nån tröst..?

Love U eniway!! Pöss i massor din Dellsan!!

3 Treno:

skriven

..Rather helpful information you have here. Grazie! http://www.trenitalia.275mb.com

Kommentera här: