EN jävla junisledare utan ERFARENHET!!!
Jag hoppades in i det sista. Jag gjorde mitt bästa. Hade knappt sovit under natten, eftersom min näsa fick för sig att bli förkyld.
Jag satt kvar och tänkte måtte det bli jag. Vad ska jag göra annars? Jag vet inte. Nu är det andra gången jag sökte jobbet. Naturligtvis gick det till någon som redan har jobb, som måste sluta det jobbet först. Bara för att jag inte hade tillräckligt med erfarenhet! Hur fan ska jag kunna få erfarenhet om jag aldrig blir anställd? Finns det någon utblidning för konsulenter? Det gör det säkert, men inte förrän man är konsulent.
Jag tänker inte sätta mig i någon jävla distriktstyrelse! Ingen kommer lyssna på mig i alla fall. Jag är ju bara en jävla junisledare utan erfarenhet!
Hur ska jag kunna tycka om den nya konsulenten? Jag kommer inte kunna vara på expeditionen utan att bli nedstämd. För jag är bara en jävla junisledare utan ERFARENHET!
Det gick att se på en gång när alla kom ut ur rummet efter diskutionen att jag inte fått jobbet, eftersom de som talat för mina fördelar vägrade möta min blick.
Om jag inte kan möta någons blick innebär det att jag känner mig skyldig, eller obekväm.
Men vad vet jag? Jag är ju bara en värdelös jävla junisledare UTAN ERFARENHET!!!
Det var väl för bra för att vara sant. Först ger man mig hopp, och sen rycker man allt ur händerna på mig.
Men det spelar ingen roll.
Jag är ju bara en JUNISLEDARE utan ERFARENHET!
Suckar och begraver mig djupt i händerna... Jag kommer aldrig bli tagen på allvar. Jag kommer förbli en JUNISLEDARE utan ERFARENHET. a.k.a. Någon Som Inte Har Ett Skit Att Säga Till Om.
Jag ljög när jag sade att man tog allt. Det finns ännu lite hopp. Men vad fan händer när det tar slut?
Att jag ska bli faster är fanimej det enda positiva som hänt i mitt liv sen jag var tio.
Jag har ERFARENHET: Jag vet väldigt mycket om vad alkoholen gör med kroppen, Jag vet hur barn till missbrukande föräldrar känner sig. Hur en människa som vandrar på jorden utan vänner känner sig. Hur en människa som ingen lyssnar på känner sig. Hur man känner sig när man är deprimerad. Hur man känner sig när man som ung vet att man inte är som alla andra. Hur man som ung känner sig när man vet att man inte är råblond och ska passa in i ett samhälle fyllt av svindyra kläder som alla har på sig. Hur man känner sig när folk rynkar på näsan åt en för att man inte följer trenden. Jag vet hur ett slaget barn känner sig. Hur kan jag veta det? Been there. Done that.
Men jag orkar snart inte kämpa mer om jag inte får gensvar. Jag vet att jag kämpar för en god sak, men ingen tar mig på allvar.
Men hej! Hur ska de kunna göra det, när jag bara är en junisledare utan erfarenhet?
Jag kommer aldrig att svika JUNIS. Där finns många barn som behöver hjälp. Många som vet vad jag visste då. Många jag kan hjälpa bara genom att erbjuda dem något att göra en gång i veckan.
Men det är klart. En lärarinna vet säkert mer än jag.
Jag är så jävla trött. Jag vill ha jobb. Gör en god gärning och anställ mig. Kommentera gärna mitt inlägg. Men gör det bara om du tänker vara ärlig.
Jag orkar inte med mer folk som är oärliga. Jag orkar inte vara glad just nu. Jag vill att de som inte har jobb ska gå i första hand. Speciellt tycker jag att de som har jobb där det krävs en massa erfarenhet kan ta och stanna på sina jobb.
Så tänker jag just nu. Det kanske är bättre i morgon. Men jag vill jobba för nykterheten på Gotland. Anställ mig.
Vem fan anställer en gnällig junisledare utan erfarenhet?
Jag satt kvar och tänkte måtte det bli jag. Vad ska jag göra annars? Jag vet inte. Nu är det andra gången jag sökte jobbet. Naturligtvis gick det till någon som redan har jobb, som måste sluta det jobbet först. Bara för att jag inte hade tillräckligt med erfarenhet! Hur fan ska jag kunna få erfarenhet om jag aldrig blir anställd? Finns det någon utblidning för konsulenter? Det gör det säkert, men inte förrän man är konsulent.
Jag tänker inte sätta mig i någon jävla distriktstyrelse! Ingen kommer lyssna på mig i alla fall. Jag är ju bara en jävla junisledare utan erfarenhet!
Hur ska jag kunna tycka om den nya konsulenten? Jag kommer inte kunna vara på expeditionen utan att bli nedstämd. För jag är bara en jävla junisledare utan ERFARENHET!
Det gick att se på en gång när alla kom ut ur rummet efter diskutionen att jag inte fått jobbet, eftersom de som talat för mina fördelar vägrade möta min blick.
Om jag inte kan möta någons blick innebär det att jag känner mig skyldig, eller obekväm.
Men vad vet jag? Jag är ju bara en värdelös jävla junisledare UTAN ERFARENHET!!!
Det var väl för bra för att vara sant. Först ger man mig hopp, och sen rycker man allt ur händerna på mig.
Men det spelar ingen roll.
Jag är ju bara en JUNISLEDARE utan ERFARENHET!
Suckar och begraver mig djupt i händerna... Jag kommer aldrig bli tagen på allvar. Jag kommer förbli en JUNISLEDARE utan ERFARENHET. a.k.a. Någon Som Inte Har Ett Skit Att Säga Till Om.
Jag ljög när jag sade att man tog allt. Det finns ännu lite hopp. Men vad fan händer när det tar slut?
Att jag ska bli faster är fanimej det enda positiva som hänt i mitt liv sen jag var tio.
Jag har ERFARENHET: Jag vet väldigt mycket om vad alkoholen gör med kroppen, Jag vet hur barn till missbrukande föräldrar känner sig. Hur en människa som vandrar på jorden utan vänner känner sig. Hur en människa som ingen lyssnar på känner sig. Hur man känner sig när man är deprimerad. Hur man känner sig när man som ung vet att man inte är som alla andra. Hur man som ung känner sig när man vet att man inte är råblond och ska passa in i ett samhälle fyllt av svindyra kläder som alla har på sig. Hur man känner sig när folk rynkar på näsan åt en för att man inte följer trenden. Jag vet hur ett slaget barn känner sig. Hur kan jag veta det? Been there. Done that.
Men jag orkar snart inte kämpa mer om jag inte får gensvar. Jag vet att jag kämpar för en god sak, men ingen tar mig på allvar.
Men hej! Hur ska de kunna göra det, när jag bara är en junisledare utan erfarenhet?
Jag kommer aldrig att svika JUNIS. Där finns många barn som behöver hjälp. Många som vet vad jag visste då. Många jag kan hjälpa bara genom att erbjuda dem något att göra en gång i veckan.
Men det är klart. En lärarinna vet säkert mer än jag.
Jag är så jävla trött. Jag vill ha jobb. Gör en god gärning och anställ mig. Kommentera gärna mitt inlägg. Men gör det bara om du tänker vara ärlig.
Jag orkar inte med mer folk som är oärliga. Jag orkar inte vara glad just nu. Jag vill att de som inte har jobb ska gå i första hand. Speciellt tycker jag att de som har jobb där det krävs en massa erfarenhet kan ta och stanna på sina jobb.
Så tänker jag just nu. Det kanske är bättre i morgon. Men jag vill jobba för nykterheten på Gotland. Anställ mig.
Vem fan anställer en gnällig junisledare utan erfarenhet?
skriven
Fan också... Jag vet hur det är, hur ska man kunna få erfarenhet om ingen anställer en? Tufft. Du får helt enkelt flytta hit till min skola, gå ANTpedagog, och vips! så kommer det hända! Hur blir det med din Junistjänst då?